Första sticket.
Sitter och väntar på eget rum, efter att vi fick reda på att vi skulle bli tvungna att stanna kvar på sjukhuset några dagar.
vilket inte var så himla roligt =(

Så här tycker William om sjukhus!

Familjen Nielsen, älsklingen och Linni såg till att jag inte skulle svälta ihjäl på sjukhuset. Sjukhusmat klassas ju inte som någon lyxmat direkt.
Moster och kusin kom och hälsade på innan de åkte tillbaka
till Sthlm. Vi hann iaf ses några timmar.
För en vecka sedan så blev våran lille prins inlag på sjukhuset, dagen efter som min kära syster och Tindra kom ner från Sthlm. Trodde först att han var varm pga att det hade varit så himla
För en vecka sedan så blev våran lille prins inlag på sjukhuset, dagen efter som min kära syster och Tindra kom ner från Sthlm. Trodde först att han var varm pga att det hade varit så himla
varmt ute. På kvällen så tog vi tempen på honom och han hade då 38,8. Försökte kyla ner honom med hjälp av att linda våta handdukar runt vristen och handleden.
Under natten var han väldigt otröstlig och kändes fortfarande varm. På morgonen tog vi en ny temp på honom och nu hade han 39,6. Medans jag försökte trösta honom så gott det gick så ringde Ola sjukvårdsupplysningen. Vi blev ombedda att åka in till akuten med honom. Det var bara att packa ner det nödvändigaste och bege sig in till sjukhuset. Som tur var så var vi de enda i väntrummet så vi fick hjälp direkt. Nu var det bara att vänta in en läkare. Det tog urin och blodprover och det visade sig att han hade åkt på njurbäckeninflamation (en urinvägsinfektion som hunnit sprida sig till njurarna). De berättade att vi var tvugna att ligga inne tills de hade fått svar på alla proverna.
Nu skulle han få antibiotika intravenöst, vilket inte alls var populärt. Har aldrig hört honom gråta så himla mycket. Dessvärre hade de svårt att sätta in den, så det blev ett ex antal försök inna det gick. Totalt tre läkare försökte innan de gick. När det var klart såg han ut som mumiens återkomst med alla plåster överallt.
Vi låg inne i tre dagar innan vi kunde åka hem. Nu ligger vi hemma och han går på den sista antibiotikakuren. De vet inte riktigt vad som har orsakat detta, men nu ska bi få en kallelse så de kan göra ett ultraljud på njurarna och se om det ser ut som det ska.
Skickat från LillSandras iPhone
1 kommentar:
Hej vännen...
Nämen oj, jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Måste kännas hemskt jobbigt... Finns det minsta lilla jag kan göra så tveka inte en sekund på att höra av dig. Och som sagt, jag tittar gärna förbi om lite mer än en vecka, nu får jag bara hoppas på att lilleman kryar på sig i dunderfart =) -Hör du det William! Snart kommer tant Lotta på besök för att trackassera dig =)
Sköt om er sålänge så hörs vi snart igen...
Stora varma kramar... <3
Skicka en kommentar